.

Jag hade dig för en stund, men jag han knappt ta en blund.
Du försvann och tårarna mina rann.

Du både såg och hörde men enligt dig jag bara störde.
Jag trodde det var vi,

jag hann inte vända mig om förens det var ni.
Mitt hjärta du med dig tog, sen bara stod du där och log.

Log för att du fått mig på fall, du är så fruktansvärt kall.
Jag trodde det var äkta, men nu är alla ljusen släkta.

Du kommer alltid finnas inom mig,
även fast du inte är här hos mig

Så sann.

Gnäggningar

Gnägga av dig själv här:

Vad heter du?
Glöm inte att komma tillbaka senare!

E-postadress: (publiceras antagligen inte)

Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0